*
Det är svårt att släppa saker som betyder mycket, men ibland mister man saker och tror först att det är något som betyder jätte mycket, men först då när de är borta märker man att de inte var äkta. De var inte så viktigt som man trodde, först blir man besviken på sig själv
att man varit så jävla blind och inte förstått hur falskt dom/de varit. Men sen får man den där känslan att de var nog
de bästa som kunde hända av allt, eftersom om de fortsatt skulle man kunna bli hur utnyttjad och hur besviken som helst.
Eller är de bara jag som försöker tro att de är så för att jag inte ska bli så besviken och ledsen över att de blivit som de blev nu?
För alla säger att man förstår inte hur mycket något/någon betyder för en det är borta, men kan det inte vara lika gärna tvärtom?
Allt kanske inte betyder så mycket som man trodde från början, eller?
