sophiappihlajainen.

Filmen var så jävla sorlig, inte bara en tår kom.
självklart började ju tankarna ba kokarunt i huvudet.
kärleken är underbart fin men den slutar alltid förjävlig.
vare sig om det är döden som skiljer dem åt är det ju alltid
en som får lida tills den försvinner.
är det värt att gå i genom allt de dålig för dom små
fina stunderna? frågar ni mig så säger jag "hell yeah"
men tänk att det igentligen aldrig riktig slutar helt lyckligt.
not in the real world.